Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/349

7

Hromund / och kastade neder sin kjetil. Hromund ihärdade sig då / eller grep sig starkeliga an / och gingo de så hårt tilsaman / at stenar och stockar gingo up / hwar efter Wålen föll på det ena knäet och sade: du rustar mig hårt / och wist är du rasker. Hromunder swarade: stå du up åter på fötterna utan något stöd / och är du mycket lenare eller klemugare än gubben Mane sade. Då tog Thrain at trollas / och högen fylltes up med elak stank; han satte sina klor i Hromunds nacke / och slet kjöttet af benen alt neder öfwer härderna sägjande: ömka dig ej / fast än leken grånar och din kropp såras / ty nu skall jag rifwa dig lefwande i sönder. Ej wet jag / swarade Hromunder / hwadan sådan kattunge är komen i denna högen. Wålen sade: du måste wist wara född af Gunlöd / ty fåå äro dina likar. Hromunder swarade: det torde illa gå / at du klöser mig längre / och sedan bråttades de så hårt och länge / at alt skalk som nära war / til dess omsider Hromunder slog fötterna kånstigt undan honom / och war det då nog mörkt. Wålen sade då: nu want du mig med slughet / i det du tog bort mit swerd / som delte eller endade leken emellan oss; jag hade eljest längre lefwat i min hög / och warit ägare af mit gods / men det är icke gott at trösta för mycket på sina kåsteliga saker / hafwande jag aldrig tänckt / at du Mistilten / mit goda swerd / skulle warda mig til mens och skada. Nu wart Hromunder lös och nådde swerdet sägjande: herma eller förtäl mig nu / hwad många männ du i holmgång eller enstrid har wunnit med Mistilten? Wålen swarade: et hundrade tretijo fyra / och feck jag ändå ingen skråma eller sår. Kong Semming i Swe-

rige