det feck Wole weta / och drap så Hrof å nattetid / tagande ringen med sig bort. Men om Kongen det hörde / sade han sig skola löna Wole någon gång hans falskhet och förräderi. Kongen ägde twänne systrar; den ena het Dagny den andra Swanhwit / som war kiäckare i allo / och fans ingen hännes like / imillan Swerige och Halogaland. Hromunder Gripsson war nu hema / och gjorde sig kåt eller lustig med Swanhwit / och frucktade i dy måle hwarken för Wole eller Byllde. Hon talte et sinn til Hromund och sade / at Wole och Bylder månde förtala honom hos Kongen. Han swarade: jag rädes för inga arga folar och bofwar / och så länge du wil unna mig dit samtal / må jag och tala med dig. Doch hade detta förförande den magten / at Hromunder och hans bröder måste ryma från Kongshirden eller hofmännen / och fara hem til deras fader. Litet därefter / talte Swanhwit til Kong Olof och sade: nu är Hromunder bortdömder från Kongshirden / som doch måste ökte eder heder; men j hafwen i stället hos eder de twänne / som hwarken skjöta heder eller dygd. Kongen swarade: hört hafwer jag omtalas / at han skulle hafwa bedragit dig / och skall altså swerdet skilja edar kjärlek. Litet minnes du nu / sade hon / då han gick in i högen / där likwäl ingen annan det torde; skola derföre Wole och Byllde förr hänga (än det sker); hwarpå hon geck hasteliga bort.
C
