Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/352

Den här sidan har korrekturlästs

10

6. Cap.

Hromunder warder öfwertalter at fara til strids på Wänersjsen, emot Swenska Kongarne Halldingarne, där hans bröder warda slagne.

NÅgot senare komo twå Kongar af Swerige / båda kallade Halldingar (Haddingar) och war Helge hin Fräkne / Hröngwids broder / med dem. De budo Kong Olof til strids wäster å Wänis- (Wäners) jsen (i Wästergötland) / och wille han nu heldre möta dem än fly sit odal och rike; han skickade altså til Hromund och hans bröder bod / at fölgja sig. Hromunder wille ingaledes fara / utan sade at Byllde och Wole wäl dugde / och kunde de alt winna med Kongen. Denne for altså åstad med sit mannskap / men Swanhwit wart af sådan oförmodelig händelse betagen / och for hem til Hromund; han tog hänne wäl emot / och sade hon til honom: wärdera du min bön mera än min broders begjäran / och bewisa så Kongen hjälp; jag wil gifwa dig en skjöld jämte et widhängande strumpeband / och skall ingen ting skada dig / medan du det hafwer. Hromunder tackade hänne för den gåfwan / och hon gladdes där wid; ty gjorde han sig färdig med sina otta bröder. Kongen kom nu med sin her til Wäners jsen / och war Swenska mannskapet där före; men strax det om morgonen wart stridsljust / wäpnade mann sig å jsen / och sökte de Swenska hårt fram. Strax striden tog til / wart Byllder slagen / men Wole kom