Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/374

Den här sidan har korrekturlästs

12

na; wi / sade hon / seglade fram för land i förra somar / men Järnnäsa trollade oss hit / ärnande äga mig och drapa sin käring / men jag wille det ej / och dy pinte han mig / och mina bröder tror jag månde wara döda. Halfdan löste hänne / och gingo de då båda fram i kulan / där hon såg sina bröder ligga / och med dem wara nära lidit / ty de woro så magtlösa / at deras skinn war skårpat in i benen; och därpå satte hon sig under Sigurds härdar / men Halfdan under Sigmunds härdar / och dråpo de så wjn på deras läppar / hwarmedels de snart komo sig före / spörjande ho deras lif hade återgifwit? Hilldur swarade / at han het Halfdan Kong Rings son af Danmark. De fägnade sig då öfwer sin syster och tackade alla Halfdan; men som de woro nog magtlösa / ty drögde de där i fäm dygn. Sedan lagade de sig bort ur Kulan och boro ut gull / silfwer och dyrbara saker / hwarefter Halfdans männ fägnade sig öfwer honom / ty de woro förr nog hugsjuka öfwer hans bortkomst / men hans syster Hillda njöt hwarken sömn ej eller mat. Halfdan säger nu dem huru det hade farit / och sedan war Hilldur hos Ingeborg i gott nögje / sittjande Halfdan där kwar den winteren.

10. Cap.

Halfdan finner Brana.

EMot wåren lät Halfdan laga sit skjep Drakan och det framsättja / hwarmed

doch