Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/377

Den här sidan har korrekturlästs
15

wäl bewäpnade; om deras färd talas intet förr än de funno Brana / som sade: det wille jag Halfdan / at du gjorde mig bistånd at dräpa min fader; några af trollen har jag dräpit därmed / at jag gjort dem alla drukna / så at de fallit nider / men min fader ligger i ena säng / som står mitt på Kulogolfwet / honom komer mann ej åt oförwarandes; om du gitter dräpa honom / då må jag ej se därpå / doch grunar eller gissar jag mig behöfwa se därtil / om det skall duga; men intet järn biter på honom / förutan din enbake / och månn elakt tal gå därom / om jag dräper min egen fader / få mig doch swärdet / och så gjorde han. Hon får dem sedan i händer stora järnslagna klubbor / och således gingo de nu in i bergskulan / därest hon släckte alla ljusen / och de slogo trållen både hårt och tida / icke återwändande förr än de woro alla döda. Halfdan ser hwar Järnhös ligger i Kerran med tre hufwuden / och war han ganska förskräcklig / stigande nu uppå föttren ur kerran. Halfdan slår då honom med Klubban under Kinnbenet / där honom föll lägligast / men därwil gaf han sig alsintet / utan sade: swikit har du mig / min dotter Brana / och wet jag at här är komen Halfdan Hrings Son. Fosterbröderna aflåto ändå ej at slå honom under tinningen med klubban / där som lägligast war / men han gaf sig ännu alsintet därwid / utan stod nu såsom förr. Järnhös wrok då Sigurd under sig / och i det sama slog honom Halfdan öfwer knäweken / så at han föll / och wart

Sigur-

D 2