14. Cap.
Om Halfdan och Alfyfa.
EHwart som Halfdan for / gingo Sigurd och Sigmunder med honom; en dag fölgdes de allasaman och komo til en skidgård / eller en med plank kringstängder gård / där inne sågo de et hus ganska fagert och ansenligit. Skidgården eller planket war så högt / at inga männ där i landet kunde bestiga det; i gården war en mycket fager lund / och frågade Halfdan då bröderna / om de wäl gittade springa öfwer planket. Sigurder hant då allenast til tredingen / Sigmund til midian / men Halfdan lopp up öfwer planket; han geck sedan til lunden och såg där ena Jungfru lekande med et gullstycke; et sinn miste hon det / när hon wille hämtat i luften / och föll det nider i lunden. När hon då letade efter gullet / geck Halfdan til och gaf hänne et annat stycke; hon tackade honom och sade: ingen mann har jag sett fägre än dig / och det wille jag at min fränka Marsibil och du ägden hwarannan / ty j ären mycket lika / och därefter gick hon in i Camaren. Denna möt het Alfifa Konung Sigurds dotter af Skorduborg / och war han Kong Olofs faderbroder. Gullet som Jungfrun bekom / gaf hon Marsibil / som sade at det wore bättre gull än det som hon hänne tilförne gifwit / frågande ho hänne det förärat? Hon sade sig hafwa funnit en mann / som gaf hänne gullet /
E 2
