wart karwulen til åhren / feck han sig wackert mannskap / samt många herskjep / och blef en träffelig hermann / så at näpliga fans hans like eller maka. Han får så weta Herröder Jarls utfästade låfwen / men gifwer där om ingen ackt / utan låter såsom han det icke wiste. Beställer sig doch imedlertid en underlig klädnad / som bestod af fem ludna brackor / samt en äfwendan kappa; och när de woro färdiga / låter han dem siudas i beck / och sedan hårdna. Nu händer sig en sommar / då han hölt sin her til Gjötaland / at han lade där sina skjep i en lönnwik / hwar ifrån ej långt war til Jarladömet; och sedan han där warit ena natt / waknar han bittida om morgonen / reser sig up / och kläder bemälte wapnbonad på sig; fattar där på et stort swärd i handen / och stiger ensam af skiepet ut til en sandrefwel / där i han sig wältrar; men förr än han bortgjeck tager han uddnaglen ur sitt spjut / och far sedan ensam til borgsporten / där öfwer Jarlen war rådande / och kommer således bittida om dagen / då allesammans wore i sömnen. Där efter begifwer han sig enda åt Jungfruburen / och wid ankomsten in om skidgården där ormen war / lägger han til honom med sitt spjut; rycker det åter til sig / och stöter andra gången til ormen. Detta styng träffade då i ryggen / hwaraf ormen tog sig så hårt / at spjutet geck af skaftet; men så stort gny wart i hans lifslåtande / at hela kamaren darrade. Ef-
Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/669
Den här sidan har korrekturlästs
3
ter
A 2
