8
wa / fast än jag förr warit kwinnotahlet både i fägring och tiltagsenhet / samt i allo en sådan / den man bäst omtykte at äga. Doch har jag ena dotter som må wara med eder / och lärer hon snart hemkomma; hon heter Kraka / men det är nu så wida kommit / at jag knapt råder med henne. Kraka war då om morgonen utfaren med fänaden och feck så se / at många och fagra skjep woro til lands komna; hon begynner strax at kjåmma håret och twå sig om händerna / skjönt kiärlingen henne det förbudit / på det ingen skulle se hennes fägring / ty hon war bland kwinnor den dägjeligasta / och hennes hår så mycket / at det räckte öfwer henne til marken / warande det jämwäl så fagert som silke. Där näst for hon hem / och som matswännerne hade imedlertid gjort up eld / ty får hon där se männ wara ankomna / dem hon aldrig förr hade sett. Hon hugsar til dem / de ochså til henne / med frågan til Grima / om denna fagra mö wore hennes dotter? Ej är det någon lögn / swarade Grima / at hon är min dotter. Olika ären j då / sade de / så fuler och trälinnoliker som du är; ty wi hafwom ej jämnfagran Jungfru sett / och finnom henne ingaledes hafwa dit mynde / emedan du är det största skrämsel. Grima swarade: ej mån någon nu se på mig / ty mit anlete är förändrat från det som förr war / då jag blef hållen fägre än alla Jungfrur / både til skjönhet och andra goda förmåner. Efter detta aftala de sin imellan / at Kraka skulle arbeta med dem / och frågar hon hwad det skulle wara? De
