Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/675

9

swarade sig wilja at hon knådade degen / men sielf skulle de baka och grädda brödet. Hon tog så til sit ide eller arbete / och gjeck det wäl för sig; imedlertid kastade de andra ögonen altjämt på henne / så at de eftersatte sin syssla och brände brödet. Efter uträttat arbete foro de til skjepen; men när de skulle bryta up sina matwistor / sade alla at aldrig hade något bröd så jämnilla blifwit tilwärkat / och at de woro därföre straffwärde. Ragnar frågade altså efter / hwarest de hade denna maten tillagat? De swarade sig hafwa sett en så wän kwinna / at de ej kunnat taga sin syssla i ackt / och mente / at ingen skulle wara fägre i werlden än hon. Nu som de så mycket berättade om hennes fägring / sade Ragnar / at hon ändå ej måtte wara så jämnskjön som Thora hade warit; men de påstodo at hon ej wore mindre skjön; Altdärföre sade Ragnar: nu wil jag sända de männen bort / som gjörliga kunna se / om det så är / som j hafwen frågsagt; I annor händelse lären j tilbringa eder et stort straff och hämnd. Til denna fagra mön blefwo altså några männ skickade / men som de för motwäder ej kunde sama dag fara dit / ty sade denna unga mön wara så skjön / som oss är sagt / då beden henne fara til mig / ty jag wil henne finna / och åstundar så at hon warder minn. Hwarken wil jag at hon skal wara klädd eller oklädd / hwarken mätt eller omätt; ej skal hon fara ensamen / doch intet fölgje af någon menniskia. De foro nu bort til des de kommo til gården / och efter granneligt åskådande / tyktes dem Kraka wara så wän / at de höl-

lo

C