10
lo före ingen hennes like kunna finnas. Där efter berättade de sin Herres tal / och huru han wille at hon skulle wara bonader. Kraka efterfinnade hwad Kongen hade sagt / och huru hon skulle sig tillaga; men för Grima föll denna åtbörd aldeles ogjörlig / och sade sig förstå / at denna Kongen ej wore klok. Kraka swarade: så har han talt / at det måste skje / om jag eljest förstår det rätt som han menar; men ingalunda far jag med eder i dag / utan wil i mårgon bittida komma til edra skjep. De foro då bort / och sade för Ragnar sig så hafwa beställt / at hon månde komma til dem / sedan hon blifwit hemma den natten. Bittida om morgonen talar Kraka til gubben således: nu skal jag fara til Ragnar / och måste något ombyta min klädebonad; du äger ju ett fiskenät / det wil jag wefwa om mig / samt där utan om låta falla mit hår / och mån jag då ingenstädes wara baar; jag skal där hon smaka en lök / som wäl är en ringa mat / doch kan mann där af märka mig smakat något; kunnande jämwäl din hund fölgja mig / så far jag då ej ensam / likwäl utan något menniskjo-fölgie. Då gubben hört hennes upsåt / tyktes honom det wara mycket tiltagit. När nu Kraka war färdig / for hon sin led til skjepen / och syntes wara nog fager / warande hennes hår så klara som gull. Ragnar ropar då på henne och frågar: ho är du / och hwem wil du finna? Hon swarar med en wisa:
