Dit bod jag ej torde
Bryta / som du mig gjöma bad /
Mindre dig Herre motstånd giöra.
Margt är mig i sinne /
Min lekam ej baar är /
Och fullgott fölgje har jag /
Far och ej med toma magan.
Han skickar då några männ henne til mötes / och låter ledsaga henne på sit skjep; doch som hon hade sig ej wilja fara / om icke hon med sit fölgje finge en fredig fart / ty wart hon efter gifwit låf / ledsagad på Kongsskjepet. Och när hon kom så nära / räkte han sina hand til henne / men hunden bet i det samma hans hand. Då löpte Ragnars männ fram och dräpte hunden / slogo sedan en bogasträng om hans hals / så at han där igenom feck sin bana; och wart således den utfästade fredigheten ej bättre hållen. Hon leddes doch af Ragnar in i kajutan / och sedan han språkat med henne / samt wisat med blidhet sit wälbehag för henne / kwad han ena wisa:
Ganska wäl du giorde /
Wälduge werldens fader (Oden.)
Om den milda Snutan (jungfrun)
Mig nu omfamnade.
Hon kwad emot:
Skam ware dig Wiser (Herre)
Om du gifwen frid ej gillar.
Hemsökt hafwer jag Kongen /
Hädan han mig fara låte.
