12
5. Cap.
Ragnar får Aslöga.
HAn berättar där efter / at hon behagade honom wäl / och skulle hon wisserliga med honom fara; men hon sade / så ej kunna skje. Han påstod / at hon då måtte blifwa kwar på skjepet öfwer natten; Men hon nekade jämwäl det böra skje / förr än han kome ur sin tilämnade färd / och må då hända / sade hon / at dig tyckes något annat. Då ropade Ragnar på sin Skattmästare / och befalte honom at taga fram den öfwer alt gullsömade kjortelen / som Thora hade ägt / samt föra honom til sig; Sedan böd Ragnar den åt Kraka med dessa orden:
Förstår du dig härå?
Wildu denna silfkjortel hafwa /
Som Thora Hjort åtte?
Kläder dig allwäl anstå.
Lekt hafwa hennes händer
Hwita / å kånststycket detta /
Hon war mig Kongssöners Herre /
Med blidhet täck til döden.
Men Kraka kwad emot:
Jag törs säkert ej taga
Så silfwermärckte kläder
Som Thora Hjort åtte /
Min höfwa de ej äro;
Ty jag wist kallas Kraka /
At i wadmal kålswarta /
Jag å stenar ofta gått /
Wid stranden gjetter drifwit.
