Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/679

13

Och wil jag wisserliga / sade hon / ej emottaga kjortelen / ty det anstår mig ej med granlåt at prydas / medan jag wistas hos gubben; kan wara / at eder tyckes för mycket om mig / om jag skulle bätre höffas; men nu wil jag hemfara / doch må de sedan sända män efter mig / om du är af sama hug / och wil at jag fare med dig. Ragnar swarade / at hans sinne ej skulle skiftas / och for hon där på hem / men de andra dit de hade sig ärnat. Då han nu for tilbaka / kom han i sama hamn den han förr haft / då Kraka besökte honom / och skickar han så några männ til henne / at berätta sin hälsning / at hon nu skulle fara heman frå med allo. Hon swarade sig ej wilja resa förr än om morgonen; då stod hon bittida up / geck till gubbens samt käringens säng och frågade / om de woro wakna? De sade / det så wara / och frågade hwad hon wille? Hon swarade sig ärna at bortfara / och ej längre där wara; ty jag wet / sade hon/ at j dräpten min Fosterfader Hejmer / och äger jag ingen menniskia wärre at löna / än eder; wil doch ej låta eder något ondt tilfogas / därföre at jag så länge med eder warit. Men det allena önskar jag / at hwar dag / som j lefwen / måtte warda eder wärre / doch den sidsta aldrawärst / hwar med wi nu mågom skiljas åt. Hon går där efter sin led til skjepen och blifwer där wäl emottagen. När folket sama afton skulle fara til hwilo / säger Ragnar til Kraka / sig wilja at de båda hwilade i ena säng; Men hon afslog hans tilbod / och sade sig häl-

dre

D