Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/685

19

gofwo ingen ackt på hwarandra. Blef altså Swerige dymedels befredat från herjande / at ingen wågade sig til at en slik trollemagt upeggia. Denna Kong Östen hade wänskap med många männ samt höfdingar / och war då jämwäl ett gott förtroende millan honom och Ragnar / så at de woro wana at hwar sin sommar bereda för hwar andra gjästabod. Händer nu så / at Ragnar bör gjästa Kong Östen / och wid framkomsten wart han med sin slägt wäl fägnad. När de första aftonen drucko / lät Kongen sina dotter bära dricka åt sig och Ragnar / hwar medels Ragnars männ komo at tala sin emellan / at det fast hederligare wore / om Ragnar friade til Kong Östens dotter / och hade så ej längre gubbens dotter. Detta kom så wida / at en af dem uptäckte sådant för Ragnar / och wart enteliga detta af / at jungfrun honom förlofwades / doch så / at hon en lång tid skulle wara fästmö. När nu gjästabodet war endat / lagar Ragnar sig hem / och lyckas honom wäl / warande om hans färd ej widare berättat / än at han et stycke wäg från borgen under resan öfwer en skog / befalte sit mannskap at stadna på en slät plan och gifwa ljud. Sedan böd han / at ingen / som warit med honom til Swerige / skulle uppenbara hwad han ärnat och beslutit om giftermålet med Kong Östens dotter; och det wid detta wite / at eho sådant sade / skulle utan all skonsmål mista lifwet. Då han detta talt / for han hem til borgen / och gladde sig folekt mycket öfwer hans återkomst / så at mann strax drack fägneöl emot honom. Men han

såt

E 2