20
såt ej länge i sitt högsäte / förr än Kraka kom in i salen för honom / satte sig i hans knä / lade händerna om hans hals / och frågade efter tidender? Han sade sig inga kunna at berätta / och när kwällen led / begynte hans männ til at dricka / samt därefter fara til sömns; kommande och då Ragnar samt Kraka at liggja i ena säng. Hon frågar då ännu efter tidender / men får swar / at han där af ej wiste; hon wille wäl sedan om mycket språka / doch förgäfwes / ty han föregaf sig wara trötter och mödder af resan. Nu må därföre jag / sade hon / sägja dig tidende / emedan dig ej lyster; och som han där efter sporde / ty sade hon: detta kallar jag tidende / om en Kong har fästat sig med ena kwinna / och doch några männ berätta / at han tilförende äger en annan. Ragnar frågade / ho har sådant för dig sagt? Hon swarade: behålla skola dina männ lifwet och lemmarna / ty ingen af dem har det mig uptäckt / utan må du weta / at mina fuglar såto då i et torn brede wid dig / och hafwa de sådant mig kungjort. Icke des mindre beder jag dig / at du ej wärkställer det ägtenskapet / som nu tilämnat är; ty jag wil nu uppenbara för dig / at jag är en Kongs- och ej någon gemen gubbes dotter / hafwandes min fader warit så berömlig mann / at hans jämninge icke warit funnen; modren där til med den skiönasta och witrasta bland alla kwinnor / så at hennes namn warar medan werlden står. Han frågade då / ho hennes fader warit / och om icke hon wore den fattige gubbens dotter /
