22
Sigurd heta skall /
Så rasker Swänn /
Han månn nog unger
Börja strider många.
Sine moder nog liker /
Och slägtas på sin fader /
Han månn och Odens ätts
Heder bli kallad.
Har dens ormsmärke i ögat /
Som den andra lät swälta.
Han drager en gullring af sine hand / och gifwer honom åt swännen til namnfäste; men när han räcker handen ut / och ärnar lefwerera ringen / kommer den sama wid piltens rygg / hwilket Ragnar så uttydde / som pilten föracktade gullet / och kwad då ena wisa:
Wisa Brynhilds afföde /
Wålar ej dyra ringen /
Med glittrande stenen /
Slik drotta son ringen hatar /
Sonasonen Budles.
Han af dygdigt hiärta /
I mång blodig strid /
Den bära skall /
Öfwer alla kjämpar.
Änn kwad han:
Han ingen Swänn tjenar
Bära / än som enda Sigurd /
Han mig rings kwida lemnat /
Med lysand sten insatt /
För slagshänder tjenlig.
Den harmen mig ingen
Dag har låtit hinna /
Lett är at den draga.
