Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/690

Den här sidan har korrekturlästs

24

ket när landsmännen wordo warse / skyndade de sig til Upsala / och berättade för Kong Östen / at en fiäntlig her wore kommen i landet. Kongen låter då strax skicka pilbod eller bodkafla öfwer sit rike / och drager så en farlig her tilsaman / farande därmed fram alt til en skog. Där upsatte han sina herbodar eller tält / och hade med sig kon Sibilja / som mycket wart offrad / innan hon wille fara åstad. I bemälte skog / tog Kongen således til orda: Mig är sagt at Ragnars söner äro på wallen fram för skogen / och som jag sannliga sport / at deras manskap ej tyder til fiärdedelen up emot wårt / ty skolom wi få skipa wåra troppar til strids / at tredje delen där af skall fara emot dem / hwarmedels de / för sin modighet skulle / lära tyckja sig hafwa segren i händerna; men wi skolom strax därå med hela heren anfalla dem / och skall kon gå fram före / hwarigenom jag wäntar / at de för hennes läte ej skola kunna sig berga. Detta blef wärkställt / och då bröderna se Kong Östens mannskap / mena de sig ej hafwa at giöra med någon öfwermagt / och hoppas så at mera mannskap ej wore tilstädes. Men såsnart hela heren kom efter ur skogen / och kon blef lösgifwen / löpande fram för folket med et grymt läte / wart bland hermännen et stort gny / då de märkte sig inbördes strida / undantagande bägge bröderna / som enteliga fattade stånd. Imedlertid stångade detta ilaka troll med sina horn många männ til döds / och skjönt Ragnars söner woro kjäcka männ / doch förmåtte de ej at stå emot både en så stor

öf-