gofwe dem bätre förhoppning til seger än förr? men de swarade sig ej hafwa wett til at uptänka sådana krigsputz / hwarmed de kunde wänta seger / utan hände nu såsom oftast / at hans råd wore dem gagneligast. Då sade Ifwar: jag har ännu et / det wi ej hafwom frestat; mann har ju ej långt här frå en skog / til hwilken wi enär det nattar / skolom lönliga fara ur wåra tällt / och lemna så herbodarna kwarstående efter oss / men wid ankomsten til sama skog / måste hwardera hugga och binda sin medbörda; sedan måste wi fara til borgen å alla wägar och kasta eld i weden / hwar af et så stort bål lärer yppas / at borgwäggens lim gjenom elden smälter; och där efter måste mann bära fram walslungor / at fresta huru faster sama wägg är. Detta efterkomma de och fara til skogen / blifwande där så länge Ifwar behagade; sedan gingo de efter hans tilskipan til borgen / och slogo eld i den mykna weden / hwar af et så stort bål wart / at wäggen ej kunde stå utan bråtnade. Widare anföllo de borgen med walslungor / och bröto sig up många ingångar / hwar efter de å båda sidor begynte at strida; men som de inkomma / hwilka nu fäcktade altjämt / inrymde wallen / måste borgarmännen endels falla / endels och fly undan / och lyktade deras drabbning således / at bröderna dräpa hwart manns barn i borgen / taga bort ägendomen / och bränna up fästningen förr än de foro bort.
