skjepen förr än de skildes / och sade sig wilja wedergälda honom den kjortelen han henne gifwit hade. Han frågade huru där med wore beskaffat? Hon kwad denna wisan:
Dig unnar jag skjortan sida /
Och icke sömad /
Med helan hug wäfwen /
Ur håren hwitgråa /
Skola dig icke ben blöda /
Ej eller bita swerdseggar /
I heligan skjorta /
Ty hon har Gudom signad warit.
Då utlät han sig wilja fölgja och fullborda det rådet. Wid affärden skiönjades det noga / at skilnaden gick henne mycket til sinnes.
16. Cap.
Om Ragnars död.
RAgnar håller nu / såsom han hade ärnat / sina skjep til England / men för det hwassa wädret / som upkom / sönderbryter han / wid anländandet / båda sina Knorrar; doch kom alt folk til lands / och behöllt det sina kläder samt wapn. Han kufwade under sig alla de torp / borgar och kastell / som för honom komma. Kong Ella / som den tiden regerade öfwer Engeland / hade redan fått weta Ragnars afresa af sina männ / dem han utsatt til at kunskapa / så snart de hörde Ragnars her komma til lands / och foro de strax til honom med denna hersagan. Han sände bod öfwer sit hela rike / med befallning at alla /
