23. Cap.
Om twänne männ / som hade warit med Ragnars söner.
I Utländerna har sig tildragit / at en Kong ägde twänne söner / och wart han sotdöder; sönerna wille då dricka arföl efter honom / och budo de / at til detta gjästabodet skulle alla innom trenne åhr sig infinna. Detta spordes wida om land / och då den bestämnda somar och stund kom / å hwilken arfölet skulle drickas / instälte sig sådan myckenhet folk / at ingen wiste efterdöme til så stort samkwäm / och wordo stora salar af dem inrymda / samt alla beklädda. Wid slutet af första kwällen / kom en mann til deras sal / som war mycket större än alla andra / och syntes det af hans åtbörder / at han warit hos förnäma männ. Wid ankomsten i salen / stiger han fram til dessa bröder / hälsar dem och spör / hwart de wisade honom til sätes. De tyckte wäl om honom / och budo honom sittja på den hederligare bäncken / och torfte han twägga manna rum. Strax han hade satt sig neder / blef honom / såsom andra männ / dricka tilburit / och war intet horn så stort / det han ej drack af en dryck; och befunno alla / at han tyckte litet wärt om andra. Det händer at en annan mann kommer ochså til detta gjästabodet; han war helder större än den förra / och hade en sid hätta eller myssa. När nu denne kom in för de un-
