EN Kong har hetat Karl / som för Kämpar åtte at råda; han hade satt sig i Swerige til glädje och ro / och war detta land / som han styrde / både widt och folkrikt. Så bestod jämwäl hans swit eller krigsmänn mästadelen af et utwalt mannskap. Ena Fru hade ha fått sig / som war den fagraste at åskåda / aflande med denna sin prydeliga kwinna / ena dotter / den mann kallade Ingegärd; Hon wäxte up med hurtighet och heder / samt härlig prydnad. Mann sade at hännes like war ingen af Jungfrur / och at hon war både fager och rik / glädjandes således Kongens mod.
Härhos är til berättandes / at en hurtig Jarl benämd Erik / försvarade berörde Konungs wällde och rike; Han war nära / där swerd och spjut gullo / fällande många Garpar eller stormodiga Bussar. Sama Jarl hade skaffat sig ena Fru / som war mycket hedersam / och aflade med hänne en son / som het Grymer. Han wäxte up och wart brått wander at öfwa stridslekar / nämliga at rödfärga swerd i skjöldmänn; ränna eller springa berg och tefla; leka tafl och idka stjärnekånst; samt stenar långt at kasta / så at han fast ingen lärdom hade mist / som en Hjällte kunde pryda. Han war altså redan tolf åhra gamal / när ingen torde bjuda honom til fäcktefärd och at skjuta folk / samt strida. Imedlertid skjämtade han sig ofta i Jungfru kamaren med den härliga Kongadottren / winlade sig och om hännes kjärlek / pröfwande tillika dugtiga swerd / och som så enteliga under sina idkade hederliga kånster / och spörja hänne således til: will du rika Fru wäl äga mig / om jag fore åstad at bedja tig? Den prydeliga Jungfrun swarade: jag gjer mig åt ingen mann / utan låt du min fader förhöra dig / och fresta altså slika ord hos honom.
Gick därföre denna kämpe til Kongen / och heltzade honom hederliga / så sägjande: gift mig din skjöna och rika dotter til egen hustru.
A 2
