EN Kong har hetat Karl, som för Kämpar åtte at råda; han hade satt sig i Swerige til glädje och ro, och war detta land, som han styrde, både widt och folkrikt. Så bestod jämwäl hans swit eller krigsmänn mästadelen af et utwalt mannskap. Ena Fru hade ha fått sig, som war den fagraste at åskåda, aflande med denna sin prydeliga kwinna, ena dotter, den mann kallade Ingegärd; Hon wäxte up med hurtighet och heder, samt härlig prydnad. Mann sade at hännes like war ingen af Jungfrur, och at hon war både fager och rik, glädjandes således Kongens mod.
Härhos är til berättandes, at en hurtig Jarl benämd Erik, försvarade berörde Konungs wällde och rike; Han war nära, där swerd och spjut gullo, fällande många Garpar eller stormodiga Bussar. Sama Jarl hade skaffat sig ena Fru, som war mycket hedersam, och aflade med hänne en son, som het Grymer. Han wäxte up och wart brått wander at öfwa stridslekar, nämliga at rödfärga swerd i skjöldmänn; ränna eller springa berg och tefla; leka tafl och idka stjärnekånst; samt stenar långt at kasta, så at han fast ingen lärdom hade mist, som en Hjällte kunde pryda. Han war altså redan tolf åhra gamal, när ingen torde bjuda honom til fäcktefärd och at skjuta folk, samt strida. Imedlertid skjämtade han sig ofta i Jungfru kamaren med den härliga Kongadottren, winlade sig och om hännes kjärlek, pröfwande tillika dugtiga swerd, och som så enteliga under sina idkade hederliga kånster, och spörja hänne således til: will du rika Fru wäl äga mig, om jag fore åstad at bedja tig? Den prydeliga Jungfrun swarade: jag gjer mig åt ingen mann, utan låt du min fader förhöra dig, och fresta altså slika ord hos honom.
Gick därföre denna kämpe til Kongen, och heltzade honom hederliga, så sägjande: gift mig din skjöna och rika dotter til egen hustru.
A 2
