Trägården/ att alt skadeligit må sigh dijt uthom snarare wänia och sambla.
FÖr alt beflijtar man sigh/ att alt hwad man intar till en sådan Kökzgård/ det wäl instänger/ icke allenast för Folck och Fää uthan Grijsar och Höns/ och ju alldrig mehra begynner/ än hwad han wäl hägna kan.
SJelfwa Qwarteren uthi en sådan Kökzgård måste nu på bästa sättet hanteras/ så at man Jorden omgräfwer till 2 eller 3 Fötter diup/ alt som Jorden är artat til/ wändades Matjorden på Botn/ hwilken sedan förmedelst dess Gödsel förhindrar den ofruchtsamma Stanck och Fucht/ som stijger uhr Jorden. Ingalunda tagandes honom för sigh sielf/ det sombliga bruka ty hon giör Mullwaden allenast ett starckt Wäder-korn. Har man mycket leerachtig Jord/ kan man den blanda medh en godh deel Sant/ och sedan där på brunnen-Dyngia eller brunnen Mårass-Jord eller brunnen mat-Jord/ som man sigh sankat hafwer/ det man här ofwan till har lärdt/ när man handlade om Åkerbruket/ ju lagandes att han alltijdh til det minsta har 2 Foot diup Jord/ där han något såår eller planterar.
Är Jordmån mycket sandig kan hon blandas med Leer/ och sedan giöra som sagt är.
Är hon sumpiger måste hon afstckas/ Steenot/ måste den uthödas/ på det sättet som man bäst kan.
Sängiarna kan man anläggia effter sådan Form man will allenast de intet blifwa bredare/ än man kan från både sijdor räckia med Handen mitt på att ränsa och hålla nätt.
Märck/ 1. Det som intet skall skiuta i Frö måste i Nymånan/ men det man will hafwa stort och tiockt uti Fullmånan såås och planteras.
