102
Men salig kungen, som för ögonblicket var totalt förbi av arbete, resor och trötthet, svarade blott med ‘humeur‘.
Armfelt vidhöll dock sin mening och vågade så framkasta:
‘Konung Gustaf Wasa och Gustaf Adolf skulle hellre föredragit döden än att vid ett sådant tillfälle förbliva i overksamhet!‘
I vredesmod reste sig då salig kungen och sade:
‘Jaså, ni vill att jag skall dö, ni skall också få er önskan uppfylld!‘
Varpå han befallde fram vagnen ögonblickligen och reste utan att ens säga farväl till Armfelt.
Det dröjde ju inte länge förstås, förrän både missmod och misstämning voro bortblåsta. Över Mariestad kom salig kungen så fort sig göra lät fram till Göteborg, där hans verksamhet för försvaret av Sveriges västra landskap sedan blev ett ärofullt blad i hans historia.
Redan från Kristinehamn hade han sänt Armfelt en vänlig hälsning.»
»Och något agg efter kontroversen stannade ej kvar å någondera sidan?»
»Nej — till bådas heder!»
»Det är ändå härligt med människor, som sjunga ut sitt hjärtas mening!»
»Hm, ja fru Cilla, men det kan ändå ha sina risquer ibland.»
»Hur menar herr överinspektoren?»
»Hm, det beror på vilka man råkar ut för, människor med förstånd och hjärta, eller envetna och förblindade, eller falska och opålitliga.»
»Sanningen segrar dock alltid till sist, trots skenbara nederlag!»
»Ja, ja, så tillvida som all lögn ju också saknar verklig tillvaro. Men hur skulle vår lilla fru Cilla bära sig åt för att t. ex. säga vår egen nådiga monark san-
