RYTTAREN I KÖLA SKOG
Det var en afton om hösten år 1743.
Bijou, den unge Leonard Magnus Ugglas svarta hingst, stod och dansade på en och samma fläck och ville ej gå ett steg längre.
Den unge junkern stred med djuret — hade fanden tagit det i besittning, eller stod skogsrået framför vägen?
Han kunde ej se. Ridspöet ven och sporrarna grävde in.
Hästen reste sig ett ögonblick rak lång på bakbenen men stod så åter orörlig.
Leonard Magnus lustiga hjärta började banka mot vapenrocken. Vad fanns där väl på stigen framför Bijou? Nyttade det törhända att draga upp pistolen?
Han stack handen innanför rocken och kände efter sitt viktiga papper — handskrivelsen från Grev Rosen, som denne i egen hög person givit honom i handom att hemligen föra till kommendanten på Eda Skantz — jo, det låg på sin plats, och ingen skulle heller i levande livet kunna taga det ifrån honom.
Han hade tänkt hinna till »Skantzen» före morgonbräckningen, men då han vek av från den Mäktigaste Cronans Allmänna väg in på skogsstigen, hade han låtit hästen gå som den ville.
Själv hade han fallit i drömmar.
Kvällen hade varit så fager, och i skymningen, när den blå himmelens alla stjärnljus börjat tändas, kommo
