180
De hade kommit upp i kärran. Genom sina egna tankar hörde hon Love tala än till skjutsbonden, än till henne om sina lantbruksplaner. Hur han skulle plöja och så, hur de skulle sätta i täppan, hur de skulle fiska i älven. Löfte hade han också fått om att rita sockenkartor — ett bra arbete på lediga stunder. Extra inkomster voro ju också behövliga, ifall de skulle kunna köpa vad som ännu fattades dem, och det var ju mycket nog!
Då vagnen svängde in på vägen runt viken av Hugnsjön, stego de ur.
Allt närmare lyste ljuset från Erlingsrud. Mellan björkbackens kala träd syntes den vita stugan med eldskenet glimmande ut genom fönstret från det stora gavelrummet.
Tysta gingo de uppför sluttningen. Maria tryckte de hoprullade pappersarken under schalen hårt till sitt bultande hjärta.
Täljspånen samlade sig i små högar på golvet framför männen, där de sutto kring brasan i stora gavelrummet på Erlingsrud.
Allehanda verktyg för det stundande vårbruket täljde de, och det friska träet doftade i kapp med äpplena, som den unga värdinnan nyss hängt till stekning.
Johan August Hazelius satt där och beflitade sig om sitt spadskaft, munter och skälmaktig som alltid, Jonas Wern grovhögg med allvarlig min träställningen till en plogbill, och Almqvist filade grubblande på räfspinnen, som han nyss utbytt mot boken, han lagt ifrån sig. Han hade för de församlade föredragit ett kapitel ur Walter Scotts Ivanhoe.
Då och då samlade man ihop de rena, torra träspånorna och kastade dem på elden, som lågade upp och flammade.
