190
Jorden, och jag har sett dina spår hela dagen i det du skapat och gjort, så övergiv mig icke i natt, och låt icke ett ont mörker gripa mig.
Bred din barmhärtighets täcke över mig, och låt din ängel bevara den sovande.
Mitt arbete lämnar jag nu efter mig, vad skall jag vidare förmå däröver, när jag somnar? Intet, om icke du, Herre, lägger din nåds finger över mitt halvgjorda verk och bevarar det påbegynta, att ock det en gång må bliva helt.
Så avkläder jag mig nu utan fruktan, och med mina kläder bortlägger jag omsorgen.
Fåfäng skulle min rädsla vara och mitt bekymmer förslå till intet.
Herre, jag vill intet mera för i dag. Och vad jag må vilja i morgon, det står i din hand. Du skall leda mig därtill, då jag vaknar, och stärka mitt förstånd till att finna det rätta. Ett beder jag dig nu: förlåt mig för denna dag.
Ty, om jag också har mycket försökt, så var dock det mesta svagt och illa gjort. Bättre måste det göras i morgon.
Ännu har jag icke tackat dig. Men nu tackar jag dig för dagen, som har utgått, och för alla mitt livs dagar.
Och mest tackar jag dig för bönen, Herre, att du ifrån min späda barndom låtit lära mig att bedja till dig. Det har du gjort genom mina föräldrar och lärare, när jag var liten och intet förstod. Men nu förstår jag.
Herre, välsigna mina föräldrar, varhelst de äro, tänk på dem, och löna mina lärare och giv dem frid i hjärtat för allt gott de gjort mig.
Vill du, att jag skall dö i natt, så ske din vilja. Men låter du mig leva till morgondagen, så får jag ännu se din sol över mitt sköna land. Jag skall då tacka
