Den här sidan har korrekturlästs
280
Slutligen kom en stor tår sakta nedrullande. »Det var alltså något sant i den där spådomen», mumlade hon eftersinnande, »den som fick pengarna skulle aldrig få kärleken… på Adolfsfors!…» Kärleken?… vad visste hon om den?…
Inte hade hon heller själv fått välja!… Men säkerligen hade ingen längtat mera eller drömt vackrare om Adolfsforshemmet än hon — den stackars rika, avundade — ensamma Susan Mary Ann Carnegie![1]
- ↑ Susan Mary Ann blev sedermera i Skottland år 1845 gift med sin kusin, David Carnegie, Göteborgs store donator.
