Den här sidan har korrekturlästs
285

Det var brukspatron, åtföljd av länsman, som kommit.

»Hur går det för Er, fortsatte han, »spiksmederna ha allt sitt färdigt nu.»

Flygel kände, hur han Dbleknade, men han liksom de andra arbetade blott på som för brinnande livet.

»Huv stovt pensum föv veckan hav spiksmedevna», hörde han länsman fråga på sin skorrande småländska.

»Tre kistor 4-tums eller två kistor 3-tums», svarade Groth raskt.

»Men vavken spik- ellev knippsmedev nå väl upp till den fövtjänst som stångjävnssmedevna göv sig», fortsatte länsmannen.

»Höv du Flygel, du som äv mästevsmed, du ståv dig väl gott du», frågade han vidare.

Men Flygel låtsade för allt dånets och väsendets skull ej höra och fortfor bara att maka och bända på sin smälta.

Då vände sig länsmannen till den mera närstående Wärme.

»Vad hav ni smedev in natuva meva än edva stova potatisland?»

»Rättighet till 6 tunner råg och 12 tunner havvre, kömmissarien.»

»Så mycket… och dävtill även slaktpengav?»

»Ja 60 kronor om åre.»

»I Småland fick ni allt veda Ev med mindve! Betalt få ni ju också föv övevjävn och övevkol? Det blir visst inte småsummov det, ellev huv Flygel», skrek han åt denne, som nu kom knogande med den glödande smältan för att lägga den under hammaren.

»»Du tycks inte ha munlädvet så smovt som di sägev», tillade han. »Ha-ha-ha, men kanske du ändå kan säga mig, huv det nu ståv till i vödaste helvetet», drog han till.