324
Men du ska’ snart få se, att gummans drömmar blev en skön verklighet!
Bara vi svängt om bron över älven, se vi det vackra stället. Ja där ser du parkudden i sjön och trädgården, som hon anlagt — och där det vita huset, som i stilen något påminner om Adolfsfors. För min del tycker jag nästan, att själva läget här så alldeles nära Hugnsjön är vackrare.
Nå vad tycks?»
»Den gumman har smak, det ser jag. Här skulle man vilja bo, här vid älven och sjön med de blånande bergen omkring!
Vad är det som ligger där på höjden?»
»Det är Köla prästgård — och där på näset ser du Köla kyrka.»
»Bedårande alltsammans — nå lever gumman lycklig i sitt paradis nu då? Har hon dottern hos sig?»
»Adolfine kom visserligen hem till Adolfsfors men blott för att dö. ’Den 25 juni blev hon jordisk brud, den 25 juli blev hon himlens’, stod det i dödsannonsen.
Men sedan dess har gumman Groth aldrig varit sig riktigt lik.
Ensam bor hon också på sitt Erlingsrud, fast i dag är hon naturligtvis på Adolfsfors.
Fortfarande är hon dock den första på kalasen, den som anger tonen, och först drager hon också ’avsted’, må du tro, hennes vagn ser man alltid: i têten!»
»Det var mig en dundergumma att ha hunnit med mycket!»
»Skulle tro det! Du skulle sett henne på det stora bröllopet på Adolfsfors, då Anna — andra dottern — gifte sig med Fridolf Schauman, hur hon styrde och ställde med allt! Furstligt skulle det vara!
Ja det var många av oss som just på den tiden råkade ut för Amors pilar. Den lille guden måtte själv ha varit med och byggt på västra stambanan! Förutom vi, så gifte sig Hahr med fröken Fleetwood på
