Den här sidan har korrekturlästs
330
hon också sagt docenten några ord, som alltjämt ljödo för hans själ.
De följde honom, när vagnen rullade tillbaka, de följde honom, när han blickade upp mot de bleka stjärnorna, de följde honom, när han väl krupit i säng under sina vänners gästfria tak.
»Kom snart tillbaka», hade hon sagt, »jag längtar att tala med någon, som förstår och älskar konsten, jag längtar att få tala om gamla kära minnen!»
Han kände på sig, att han skulle bli välkommen, till Adolfsfors, och en hemlig stor lycka genomdallrade hans väsen vid tanken på Adolfsfors Ophelia.
