Läkarna tillrådde försiktighet och lantluft för framtiden.
Svagheten har han nu för länge sedan övervunnit, men lantlivet har blivit honom kärt, och då är det ju ur alla synpunkter bäst, att han blir därvid. Dessutom börjar han nu tänka på att skaffa sig ett eget hem. Du har väl hört, att han för en förtjusande, fransk flicka av gammal hugenottsläkt in i familjen?
Nog av, jag sökte något lämpligt åt honom, och då erbjöd mig bruksägare Schütz sitt… Adolfsfors. Namnet lockade, de blå bergen lockade, hammaren lockade — och så kommo vi hit.
Det är sant, mycket pengar har det här stället kostat mig — omfattande reparationer och nybyggnader ha dragit dryga omkostnader, men först och främst måste man ju tänka på dem, som äro beroende av en: folket och djuren. Och sedan de nu väl fått det bra, så ska' väl det hela reda upp sig — när så unga krafter komma till!
Min son är också ingenjör och har under de tre år han varit utomlands studerat järnhanteringen, så jag vill hoppas att allt skall gå bra, och att Adolfsfors också i fortsättningen skall bli ett lyckligt hem.
Margaretha och jag har ju alltid haft det så enkelt», tillade han. »De unga vill väl ha det elegantare. Jag för min del tycker dock, att ett hem visst icke skall vara varken smaklöst eller tarvligt, så att det stöter den, som är van vid större förhållanden, men icke Heller. så ’fint’, att den fattige, som träder där in, förlägen vill stanna vid dörren. Hos Margaretha ha alla sorters människor — trots enkelheten — trivts och känt sig hemma…»
»Ja, det märks nog», skrattade översten. »Då jag först kom in i ditt hus, trodde jag, att jag kommit in i en koloni… 22 personer räknade jag vid bordet, och till min förvåning tycktes alla vara lika hemma — som du säger.»
