42
en trollsko, som han skulle lägga under huvudgärden, för då skulle han få allt det han drömde om?
Och så drömde han om Adolfsfors?» (Så kallades nu det gamla Säterudhemmanet.)
»Den lilla nådiga fröken ska genast gå hem till fru moder», sade han strängt, »varken henne eller oss tillkommer det att att lägga sig i vår herres och husbondes drömmar eller görande och låtande.
Till Guds ära och människors fromma och nytta har Adolfsfors kommit till, det har jag själv hört prästen läsa från prediksstolen.
Vad Fossum smed beträffar, så var han en både hederlig och kristen människa, fastän han levde alldeles ensam för sig själv i skogen.
Hit kom han nå'n gång för att få sin säd malen. Långa stunder kunde han sitta och stirra ned i forsen.
Och då hände nog, att kvarnhjulen ibland stannade, för se forsgubben hoppade upp och satte sig bredbent över det. Och inte var det lönt te att försöka få det i gång igen, förrän han gav sig i väg därifrån.»
»Men varför hoppade forsgubben upp då?»
»Ja si han likte inte att Fossum hörde på hans spel, för si Fossum kunde dra låtar som ingen ann på många mils omkrets, så en kunde nock förstå, att till och med forsgubben kunde bli avundsjuk på en.
Men det var också den enda glädje han hade här i världen, stackar'n, för underlig var han ju förstås! Som han såg i syne med!»
»Såg i syne, vad är det?»
»För exempel när han satt här, ser hon, så fanns här inte ett enda hus mer än kvarnen, men tror I inte att han såg, hur det växte upp både smedja och såg och kolhus och stugor och andra grejor. Här ska bli ett stort ställe, sa han, och mycket rörelse och liv — men si den som får pengarna, får aldrig kärleken, och den som får kärleken rar aldrig pengarna, hur dom se'n än väljer.»
