54
»Höga makt», sade han, »jag lämnar mitt och de minas öde i dina händer. Jag har försökt att göra mitt, som gamla Fossum en gång sa, men törhända har jag gjort det i fåvitsko, dock så gott jag det förstått. Behöver du nu andra verktyg, så icke skall jag klandra eller klaga. För en redlig viljas hug finns det väl ändå alltid en plats i din stora värld? För hennes och barnens skull…»
Den gamla klockan i hörnet tickade tungt och började slå, ding, ding, ding.. Så sent och Anna Märtha som väntar — fast hon så discrete lämnat mig ensam i uppgörelsens stund! Bara en blick till — en sista.
Och medan mörkret alltmera sänkte sig över fjället, skogen och sjön, famnande de röda, stora och små husen och kraftverken nere vid Säterudsforsen, tog Leonard Magnus Uggla farväl av sitt livs dröm och verklighet — Adolfstors.
