Filipstads — Nora — och Karlskoga bergslager — som för den förädlade varan, som skall gå den långa vägen till Göteborg, mycket höga?»
»Åh nej, på sin höjd blir det ungefär 1 riksdaler banco per skeppund. Ja, så tillkommer förstås vågavgifterna vid Byälven och tings- och gästningspengar.»
»Får du kol ur egna skogar till driftens uppehållande?»
»Ja, i det närmaste. Till Adolfsfors hemman hör ungefär 5000 tunnland skog, varav det kan kolas ungefär 400 storstigar årligen.»
»Behöver du lega folk för framfraktningen?»
»Nej, den besörjer brukets eget folk. 1 riksdaler 16 skilling banco betalas per storstig. Och för bruksdriften underhålles på hemmanen 23 hästar.»
»Är driften i gång hela året?»
»Vid Övre Adolfsfors måste verket stå en månad om sommaren av vattenbrist, som kommer därav att överflödigt vatten ej får kvarhållas för att ej göra skada på odlade ägor, ävenså hindrar där som oftast iskrav smidet en månad vid jultiden, men vid Nedre Adolfsfors blir vattenmängden ju så mycket större genom sjöarna Hugns och Ränkens tillopp, så där varken tryter vattnet eller hindras smidet av isbildning.
Men kära mor måste komma med mig en dag och bese verken.
Där nere vid forsens och hamrarnas dån, mitt ibland eldar och flammande gnistor, där det glödheta järnet rinner ut som en vit ström för att så åter stelna och smidas om i önskade former, där känner man mer än annars både ansvaret och lyckan i att få vara svensk — och en järnets arbetare.»
»Ja, Lennart, jag förstår dig, jag känner mig också stolt — som du att få höra ‘järnbäraland‘ till — men som både dotter och hustru till bruksidkare vet jag också något om det, som kallas konjunkturer. Måtte
