BROBYGGERSKAN
Som sonen förutsett, blev det för hans mor, naturvän som hon var, en verklig glädje att ordna med parkanläggningen. I allt gåvo de henne fria händer och följde med stort intresse hennes verksamhet.
Då hon sedan gammalt kände ställets möjligheter och vackraste punkter, dröjde det heller inte länge förrän mellan björkar, aspar och hasselbuskar, som prydde den terrassformigt sluttande marken söder om boningshuset, mark röjdes och vägar anlades. Grottor sprängdes eller utgrävdes och doldes sedan bakom nedfallande slingerväxter eller planterade häckar.
Rätt som man lustvandrade, kunde man överraskas av en liten dryad eller en herdinna, ledande ett litet vitt lamm, vilka därifrån kommo framsvävande.
I mitten uppfördes ett öppet lusthus, som också vid lämpliga tillfällen kunde användas till scen.
Maja Uggla hade själv skrivit ihop många roliga pjäser, som hennes egna barn förut uppfört på Billingen.
Kanske nu såväl barnbarnen som bruksungdomen här i sinom tid kunde ha nöje av dem.
Rolighetsmakare skulle minsann inte fattas, det visste hon. Hon kände sina värmlänningar!
Och kostymeringen bestod ju parken till stor del. Ty skägg och peruker fick man av granar och björk-
