174
1652). Det är icke osannolikt, att Agneta skrifvit det med tanke på personalierna vid begrafningen.
Sid. 11. Fru Ebba Leijonhufvud och hennes omgifning
ha af Ellen Fries utförligt skildrats i »Teckningar ur svenska
adelns familjelif». Saml. 1. (Se »Grefvinnorna Ebba». II.)
Sid. 19. Agneta Horns mormor var kvar i Elbing, då
hennes dotter dog i Stettin. Troligen hade hon ej hunnit få
underrättelse därom, då hon i september 1631 reste hem
därifrån med sina båda barn Erik och Karin. (Jfr E. Fries,
Teckningar ur sv. adelns familjelif. Saml. 2, s. 64.) Från lägret
vid Ratenow skrifver emellertid Gustaf Horn den 19 augusti
1631 till Axel Oxenstierna en utförlig relation om fru Kristinas
sjukdom och död,[1] ur hvilken några uppgifter kunna hämtas till komplettering af Agnetas berättelse.
Gustaf Horn berättar, att hans maka, då hon från Sverige kommit öfver till Stettin, mött honom i Schaumburg, en by en half mil från Küstrin vid Oder, där de tillbragt några veckor tillsammans. Medan Gustaf Horn därifrån varit på ströftåg i Schlesien, hade det visat sig, att ett hus i byn blifvit smittadt af pesten; men som barnen voro häftigt sjuka af »durchlauff», ville fru Kristina ej rätta sig efter sin mans önskan och genast återvända till Stettin. Pesten tycktes ej heller vidare utbreda sig i byn, och intet fall hade inträffat på herrgården (»auff den edelhofe»), där de bodde. Men en dag i juli började fru Kristina klaga öfver illamående och måste snart därpå lägga sig till sängs, då en pestböld visade sig öfver vänstra bröstet. Två erfarna läkare tillkallades genast, och en vändning till det bättre tycktes inträda genom deras vård.
Emellertid fick Gustaf Horn order att bryta upp för att förena sig med arméen. Förtviflad öfver att nödgas lämna sin maka i sådant tillstånd och osäker, om han ej själf under
- ↑ Se Axel Oxenstiernas skrifter II, bd 8, s. 49—53. G. Horn har i ett föregående bref talat om att hon sjuknat men tycktes vara på bättringsväg.
