42
tagi vägen. Och satt jag under min morfasters kappa och fråga henne, om det snart skulle bli gjordt med oss.
Och komme vi sedan med stor nöd till Göksholm om afton.
Och vore vi där så länge, att Gustaf Åkessons begrafning var öfverstått. Och i augusti droge vi dädan och med herr Åke till Rinkesta och därifrån till Åkeshof. Och vore vi där allt intill sist i september.
Då droge min morfaster fru Ebba därifrån med båt och till Valstad.
Och när vi komme en liten mil ifrån landet, så begynte det till att blåsa en omycket[1] stor storm och tvärt emot, att de inte orka ro. Därför måtte vi lägga i land ved Sten Jakobssons gål. Där låge vi i 2 nätter och hade rätt lite i matsäcken, och inte finge vi köpa där. Sedan begynte det till att lugna. Då ginge vi till båten och lade så ut ifrån landet igen.
Och när vi komme ett litet stycke ifrån landet, kom där en sådan utur viset stor storm, att ingen visste rättare, än att vi skulle blifva borta. Och tackade di Gud, att di komme till lande ved en holma, som var hvarken torp heller hof på. Och där var rätt mycke kallt regnväder och, som värre var, så blef den lilla maten all, som vi hade. Och hade vi inte till att äta utan stekta suräpple och litet bröd och någet vin, blanda med vatten; och låge vi på den holmen i 3 nätter. Och om tredje afton så lade di ut och hade ock så när drunkna, när vi komme på Görvälsfjälen, men så halp Gud oss med stor lifsfara till Torsätra om afton. Där stege vi till landes.
- ↑ O[f]mykit=öfvermåttan. (Söderwall, a. a.)
