Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
61
unga år, på det att det intet skulle falla mig så svårt, om jag i framtiden, när jag komme till mina år, kunde råka i någen stor sorg och olycka — den jag väl vet inte blir ute för mig — att jag dess bättre kunde stå ut därmed, efter jag var van af barndomen till att lida och tåla allt. Och därmed öfvervant jag allt det mig gick emot, och sedan att Gud af sina stora godhet emot mig gaf mig tålamod till att draga min olycka. Vant jag mycket mera med det, att jag var tålig och alltid glad i allt det mig påkom och under min stora vedervärtighet, än om jag har varit otålig, så att någen har sett det. Men när jag var allena, så kunde jag väl vara otålig under tiden, men så visste ingen af det.
