70
därifrån och åt Landskrona. Dit komme vi den 23 juni och vore där öfver missommarsdagen.
Den 26 bröt armén upp ifrån Landskrona och ginge genom Lund. Och vore vi inne och besåge den sköna körkan i Lund, och den 27 komme vi för Malmö. Och högkvarteret var i en by het Skräflinge. Den låg 3⁄4 mil ifrån staden.
Och våra fölle in under staden och körde in vakterna, som hölle där utanföre, och skärmyserade med de danska strax utanför stadsporten. Och var det befallt, att fruentimret skulle hålla ut på fältet hos styckena och fotfolket, till dess min herr far kom igen och finge sända någen in i byn och se åt, om där vore någet danskt folk inne heller huru där stod till.
Men de hinte inte bida så länge, utan de droge utan all order in i byn. Där hade de danska så när fått bort oss och luskammat pälsen, ty när vi komme i den ena ändan på byn, drog där ut 80 danska dragoner af andra ändan på byn. Och de vore rädda för oss och mente, att vi har haft mera folk med oss. Och vi hade ingen, utan en lakej heller 2. Och vi vore inte mindre rädda för dem.
Och när min herr far hörde, att vi vore i byn, befallte han 200 musketerare till att gå i byn till oss, att inte någen skulle komma och taga bort oss.
Och hvar gick i sitt kvarter. Och när vi komme i vårt, kunde vi grant se, huru de spelade med styckena af staden på våra, och tyckte mig det gick rätt lustigt, men de andra vore mycket rädda. Och grät min styfmor och hennes syster och fölle på knä och begynte till att läsa, men jag log åt dem och tyckte, det var inte tid nu till att gråta, när de så lustigt sköte och sloge på
