86
för prästen, så skall jag säja nej öfverljudt och skall aldrig komma i säng heller hus med honom.
Men hvad min ostadighet vedkom, vet jag inte hvad orsak di hafva till att skylla mig därföre, efter jag aldrig har låte det behaga mig. Och om han kan bevisa mig, att han har gifve mig i di här 2 år, han har gått därmed, den ringaste ting därpå, att jag har lofvat honom, heller en bokstaf, som jag har skrifvit honom till, heller på hvad ställe jag var, när jag gaf honom handen på, att jag ville vara stadig, så vill jag gärna göra allt det, som di villa. Och kan ingen säja det, att jag har vispat hvarken efter den ena heller den andra, det sitter min näsa väl för högt till. Och vill jag försäkra min fru mor därpå, att jag är väl så stor i mitt sinne och för så dyra varer, att den som dem vill köpa, han måste rätt dyrt betala dem och göra sig omak nog och bocka sig väl djupt för mig. Och därtill skall han älska mig af allt sitt hjärta, förrän han får många goda ord af mig; därföre, den som inte vill begära mig, så må han låta bli. Jag skall inte locka ingen därtill. Och vet Gud, att jag inte heller har gjort det denna här, och skall ej heller göra det någen annan.
Och annars har jag icke heller behof till att skynda mig så mycket, om det icke är utur viset godt, ty jag är hvarken så mycke gammal, att jag är rädd att åren skall förtaga, och är därtill ett enda barn, så att min herr far väl måtte se, hvem han ger mig åt och inte i min ungdom förspilla min lycka och all min glädje, och låta en få mig, den inte mer är åt än denna. Ty jag vet, att Gud, som alltid har varit på min sida, han ock nu försörjer mig. Och har fördenskull min far inte så i oträngda mål behof till att hasta med mig.”
