96
skuggade Mazepas ögon, öppnade kuvertet och tog fram ett chifferbrev av furstinnan Dolska. Men inuti låg en mindre förseglad biljett. I tro att även den härrörde från henne och utan att se närmare på sigillet, bröt Orlik även det och märkte först då på sigillet orden: Stanislaw król (konung). Han sade intet åt Mazepa, men genomögnade det. När Mazepa märkte, att Orlik dröjde med uppläsningen, sade han:
»Varför sölar du så länge? Du är ju van att läsa chifferbrev utan översättning, och du har ju nyckeln.»
»Ja, även utan nyckel kan jag läsa furstinnans chifferbrev. Men här är en biljett från Stanislaw, och för den behövs ej nyckel.»
»Från Stanislaw! Det är omöjligt», utbrast Mazepa.
»Jo, mer än möjligt. Här är både hans namnunderskrift och sigill.»
»Giv hit det», sade Mazepa och läste det tyst. Han såg förfärad ut och släppte biljetten på bordet: »O förbannade käring! Du fördärvar mig.»
Därpå satt han länge tyst, och även Orlik teg. Slutligen vände sig hetmanen till sin sekreterare och frågade, om han skulle skicka biljetten till tsaren eller behålla den. Orlik svarade: »Ers höghet täckes med sitt upplysta förstånd själv inse, att den bör sändas till hans tsariska majestät. Härmed betygar ni er orubbliga trohet och förvärvar er hans majestäts stora bevågenhet».
Mazepa teg åter och satt länge försjunken i tankar. Därpå befallde han Orlik läsa upp chifferbrevet från Dolska. Däri meddelade hon, att hon till Stanislaws hov i Sachsen skickat en katolsk präst av trinitar-orden, som begivit sig därifrån samma dag som den svenska hären inryckte i Polen. Prästen förde med sig ett brev från Stanislaw till Mazepa, att denne borde gripa sig det tilltänkta verket an, innan svenskarna närmade sig Ukrainas gränser. Han hade också med sig ett förslag till en traktat med Mazepa och
