hon blir på svenskarnas sida, skola ers högvälborenhet och vi alla bliva lyckliga. Men i motsatt fall skola vi alla gå under och fördärva folket.»
(Nu mera länsarkiv.)
Härpå Mazepa: »Skall ägget lära hönan värpa? Eller skulle jag såsom en dumbom i förtid rymma fältet, så länge det inte är en tvingande nödvändighet och jag märker, att tsaren ej skall vara i stånd att värna ej blott Ukraina, utan icke ens sitt eget rike från svensk potentia. Redan i Zjolkva föreslog jag tsaren, att om den svenske kungen och Stanislaw Leszczinski skildes med sina trupper, så att den förre tågade till moskovska riket, men den andre till Ukraina, så kunde vi med vår svaga, genom talrika marscher och krig upprivna och glesnade här ej hålla stånd mot både svenskar och polacker, och jag bad därför tsaren i Zjolkva, att han skulle ge oss åtminstone 10,000 man av sina reguliära trupper till sikurs (bistånd). Men tsaren svarade mig: ’icke blott icke 10,000, utan icke ens 10 man kan
