FÖRORD.
Våren 1909 företog jag – delvis med välvilligt understöd av svenska statsmedel – en studieresa till lillryska språknäjder [Galizien och de ryska guvernementen Kiev, Poltava och Tjernigov]. Härunder riktades min uppmärksamhet på de lokala traditioner och litterära minnesmärken, som erinra om Karl XII i Ryssland, och det intresserade mig att, vid sidan av de egentliga litteraturstudierna, i arkiv, bibliotek och museer samla material rörande detta ämne.
Frukten av dessa efterforskningar är föreliggande arbete, en serie historiska bilder från Ukraina och Karl XII:s tid, grupperande sig kring den lillryske hetmanen Mazepa, som så ödesdigert ingrep i Sveriges historia vid ett kritiskt tillfälle och vars levnadshistoria erbjuder mycket av intresse. Och vad jag fann i det avlägsna landet vid Dnjeper, kompletterade jag sedermera genom studier i svenska riksarkivet.
Denna kulturhistoriska monografi av Mazepa gör ingalunda anspråk på att lösa det omstridda problemet om Karl XII:s ryska fälttågsplaner och kan ej heller lämna något väsentligt nytt bidrag till den rika litteratur, som vi redan äga om slaget vid Poltava, dess förutsättningar och värkningar. De strödda detaljer, som här förekomma av krigshistorisk art, äro av föga betydelse för den historiska vetenskapen. Men genom att giva en så trogen och fullständig bild som möjligt av Karl XII:s kosackiske bundsförvant tror jag mig indirekt hava gagnat även den svenska historieforskningen och belyst åtskilligt, som hittills varit oss okänt eller förefallit dunkelt.
Denna monografi tillhör ej heller den s. k. facklitteraturen, ty den vänder sig till den stora allmänheten – icke
