120
av Starodub, Skoropadskij, som var »trogen hans tsariska majestät, framstående i den lillryska hären och förfaren i allmänna värv». Han sökte fåfängt avsäga sig med hänvisning på sin höga ålder. I sin trohetsed måste han uttryckligt svärja att anföra den lillryska hären mot Mazepa och att ej ha några förbindelser med honom. Tsaren kände sig nu tämligen lugn på detta håll och skrev den 7 nov. (dagen efter valet): »Den fördömde överlöparen och skurken Mazepa har endast tillfogat sig själv men, och folket vill icke längre höra hans namn ens».
Slutligen gällde det att lugna det lillryska folket genom svassande löften, lockande förespeglingar och lögnaktiga försäkringar: »Det är – heter det i manifestet från Gluchov d. 9 nov. – oss bekant, att vår fiende, den svenske kungen, inseende sina truppers avmattning och saknande förhoppning att med vapen motstå och besegra sina talrika motståndare, de tappra stor- och lillryska trupperna, i sitt övermodiga uppsåt att erövra såväl edra som våra städer, efter mycken förlust av trupper vid gränsen till Smolensk nödsakad att vända och under ett snabbt, listigt tåg till Lillryssland försökande förekomma vår här, på inbjudan och kallelse av förrädaren Mazepa har intagit de mest betydande städer, inlagt besättningar däri samt genom tunga pålagor och skatter, genom plundring och fängslande ödelagt landet, såsom han gjort i Polen, Litauen och Sachsen, under sken av att värna landet, men i själva verket för att utlämna det åt det polska oket och till träldom under Leszczinski, den av honom olagligt valde kungen, som lovat att åt svensken avträda Kurland, Samogitien och det polska Livland mot att Lillryssland utlämnas till honom och Mazepa göres till självständig furste.» Efter denna väldiga harang omnämnas Lewenhaupts förluster [»Av 16,000 man kommo knappt 3,000 undan med livet; alla kanoner, fanor och 8,000 trossvagnar blevo tagna»] samt Lybeckers motgång i Ingermanland. (Detsamma upprepas ock i
