25 à 26 man förfrusne befundne, af hwilka beklageligen händer fötter och been omsider afstympades ock afsågades, att det war mer än ömka ock jämer att anse ..... Det var icke utan stor admiration att anse, huru ifrån luften foglarne ihiälfrusne till jorden nederföllo; de små tama creaturen, såsom höns och giäss, lägo jämwäl i husen döde af kiölden, ock kunde wi ej heller hästarne kiölden resistera, af hwilken mången creverade ock falla måste ....»
Med Karl XII följde under tåget genom Ukraina en
slovakisk präst, den flerestädes redan omnämnde Daniel
Krmann. Född år 1663 i Ungern av en tysk släkt
(Germann, Hermann), hade han studerat filosofi och teologi i
Breslau, Leipzig och Wittenberg och blev 1706
superintendent för den luterska kyrkan i det slovakiska Ungern. För
att få hjälp åt sina förtryckta trosfränder i Ungern hade
han uppsökt den svenske konungen under fälttåget i
Polen, träffade honom i Mohilev den 16 augusti (nya stilen[1])
1708 och måste med eller mot sin vilja följa det svenska
krigslägret ända till Bender. Hans mission förfelades dock
icke alldeles, ty han fick av Karl XII under vägen 1,000
thaler och 20,000 thaler för återuppbyggande av det
nedbrända prästseminariet i Prjasjeva. Om den besvärliga
resan skrev han på latin en dagbok, som förvaras i Wiens
Hofbibliotek och 1894 publicerades av den ungerska
vetenskapsakademien i »Monumenta Hungariæ historica» (B.
XXXIII). Ehuru den intressanta skriften icke är okänd för
den svenska historieforskningen, om också icke närmare
utnyttjad, må några utdrag här anföras enligt ett
förträffligt kritiskt referat på lillryska av prof. Tomasjevskij i
Lemberg.
Redan vid ankomsten till Mohilev blev den slovakiske
- ↑ Äljes ha den gamla stilens tidsbestämningar mestadels bibehållits enligt de ryska och lillryska uppgifterna.
