Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/149

Den här sidan har korrekturlästs
135

25 à 26 man förfrusne befundne, af hwilka beklageligen händer fötter och been omsider afstympades ock afsågades, att det war mer än ömka ock jämer att anse ..... Det var icke utan stor admiration att anse, huru ifrån luften foglarne ihiälfrusne till jorden nederföllo; de små tama creaturen, såsom höns och giäss, lägo jämwäl i husen döde af kiölden, ock kunde wi ej heller hästarne kiölden resistera, af hwilken mången creverade ock falla måste ....»


Med Karl XII följde under tåget genom Ukraina en slovakisk präst, den flerestädes redan omnämnde Daniel Krmann. Född år 1663 i Ungern av en tysk släkt (Germann, Hermann), hade han studerat filosofi och teologi i Breslau, Leipzig och Wittenberg och blev 1706 superintendent för den luterska kyrkan i det slovakiska Ungern. För att få hjälp åt sina förtryckta trosfränder i Ungern hade han uppsökt den svenske konungen under fälttåget i Polen, träffade honom i Mohilev den 16 augusti (nya stilen[1]) 1708 och måste med eller mot sin vilja följa det svenska krigslägret ända till Bender. Hans mission förfelades dock icke alldeles, ty han fick av Karl XII under vägen 1,000 thaler och 20,000 thaler för återuppbyggande av det nedbrända prästseminariet i Prjasjeva. Om den besvärliga resan skrev han på latin en dagbok, som förvaras i Wiens Hofbibliotek och 1894 publicerades av den ungerska vetenskapsakademien i »Monumenta Hungariæ historica» (B. XXXIII). Ehuru den intressanta skriften icke är okänd för den svenska historieforskningen, om också icke närmare utnyttjad, må några utdrag här anföras enligt ett förträffligt kritiskt referat på lillryska av prof. Tomasjevskij i Lemberg.

Redan vid ankomsten till Mohilev blev den slovakiske

  1. Äljes ha den gamla stilens tidsbestämningar mestadels bibehållits enligt de ryska och lillryska uppgifterna.