»Lilla Vorskla fredligt glider,
fräjdad dock från forna tider,
då de svenske uti floden
färgade dess våg med bloden.
Vorskla såg, hur vid dess stränder
vite tsarens starka händer
strödde runt omkring i jorden
lik av fiender från norden.
Moskoviter och kosacker
under modiga attacker
slogos duktigt vid Poltava.
Evigt lov skall Ryssland hava.»
(En efter en folkvisa omarbetad kuplett
i Kotljarevskijs »ukrainska opera» Natalka
Poltavka, 1819.)
Ett redan från det elvte århundradet känt ortnamn i det nuvarande guvernementet Poltava är Olta eller Älta, och en krönika av år 1174 nämner Ltava eller Oltava vid Vorskla; måhända var det en bäck, varav man bildat formen »po Oltave», Poltava. Men såsom stad framträder Poltava i historien först i början av 1600-talet, då småstäder anlades vid stränderna av Vorskla och Orel för att skydda befolkningen för tatariska anfall. Dnjepers vänstra bifloder voro ock de stråkvägar, längs vilka turkiska och krimska köpmän färdades från Perekop, Tjerkas, Kanev, Kiev och San-Tjarovo (=Senzjary) till Moskva. Dessa stränder voro då tätt bevuxna med skogar av ek, lind och svartpoppel; men här och var funnos avrödda platser, där befolkningen, huvudsakligen livnärande sig av fiske och biskötsel, byggde gårdar, som efter hand utvidgades till byar
