Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/163

Den här sidan har korrekturlästs
149

att den skulle publiceras på slaviska och latin i Leipzig med titel: »Panegyricus Petro primo Dei gratia totius Russiæ Regi atque monoctatori[?] de devictis universis Suecorum exercitibus». Författaren försedde denna upplaga med ett förord: »Alldenstund denna sak, värd all världens förhärligande, förtjänar att av alla bliva läst och hörd, haver jag, med Monarkens nådiga tillstånd, även överflyttat denna panegyrik på det för hela Europa gemensamma latinska språket. Härtill har jag ock fogat högtidliga rim till den oerhörda victorians ära, författade av mig på tredubbelt tungomål: latin, (kyrko-)slaviska och polska, i mån av min ringa färdighet i verskonst.»

»Om denna stora gärning, som hävderna prisa,
skall roddaren på böljorna sjunga en visa.
På kullen trötte vandraren härom skall sjunga,
och gamla skola tälja därom för de unga.
            
All världen i ditt hägn skall Du fredligt beskärma.
Den ryske Mars nu ingen sig dristar förnärma.
            
Ja, efter segertåg till de yttersta gränser
på Zions mur det gyllene kors en gång glänser.»

Många minnesmärken i staden Poltava och dess tre museer erinra om »den stora gärning, som hävderna prisa», och om man från den rätt höga ås, varpå den mycket långsträckta staden utbreder sig, blickar ut i nordvästlig riktning över det vidsträckta, av Vorskla genomskurna landskapet, där en sammanbindningsbana förenar de båda från varandra milsvitt skilda bangårdarna, får man på samma gång en liten överblick av själva slagfältet. Där har man vid detta års jubileum åter roat sig med att med samma regementen, som då voro i elden, uppföra det historiska utstyrselstycket »Bitva pod Poltavoj» (slaget vid Poltava).