150
Redan år 1787, då Katarina II besökte Lillryssland, arrangerade den uppfinningsrike Potemkin, »fursten av Taurien», ett dylikt krigsspel, som bland åskådarna räknade sådana amatörer som Suvorov och Kutuzov, och man hade då lyckan att få reda på en 98-årig gubbe vid namn Halajda, som påstod sig ha varit med i slaget och kunde utpeka vissa strategiska punkter. Samma lärorika komedi upprepades 1817 av Alexander I, som i sällskap med generalguvernören Repnin och fältmarskalken Barclay de Tolly åsåg general Sacken-Ostens uppvisning, och även då hade man den underbara turen att hitta på en 130-årig gubbe, som hade luktat krutröken för 108 år sedan! Men när Alexander II såsom tronföljare besökte Vorsklas strand, anmälde sig intet åsyna vittne.
I biskopspalatsets kyrkohistoriska museum i Poltava finnes, bland andra intressanta föremål från denna tid, det kopparstick av den akademiske gravören Patrikij Balaban, vilket förut var anbragt på piedestalen till den stenpelare, som den f. d. zaporogen Pavel Rudenko, borgmästare i Poltava, först lät resa till hugfästande av Poltava-minnet 1778. Den av den grekiska kyrkan kanoniserade munken Sampson den gästvänlige [under käjsar Justinianus’ regering] svävar fram ur skyar över slagfältet på sin namnsdag, den 27 juni och tackar Gud Fader för segern. Under läses:
»Poltavas seger här kan skådas i metall,
hur Peter bragte Karl på Sampsons dag på fall.
Till Rysslands ära här av Gud vi början hava.
Rudenko, borgare i denna stad Poltava,
vars fader ock var med i detta samma slag
och frihet återfick av tsarens välbehag,
lät resa denna sten ....»
Men ute på steppen, bredvid den 1856 byggda Sampson-katedralens höga, vita murar med gyllene kupoler, står
