160
några ha skickats till Sibirien, några ha gått i kloster, men alla äro i stor nöd. I Bender vistas Semen Zabjelas hustru, som dock ej bor hos sin make, utan för ett okristligt, lösaktigt leverne i svenska lägret hos den kunglige marskalken kallad Limont[?]. Zabjela har därför anhållit att få ingå nytt äktenskap.»
Den 16 augusti 1709 hade svenskarna botdag i Bender. Predikan hölls, enligt Krmann, av Michael Eneman, som däri även berörde de senaste tilldragelserna. Såsom orsaker till den stora olyckan anfördes tio punkter, däribland för mycket understöd åt polackernas politiska frihet, traktan att utvidga rikets gränser och att återställa Ukrainas självständighet. Samma dag kom Meyerfelt med fredsvillkoren från tsaren, och efter honom Skoropadskij, som inför Mazepa ursäktade sig för att han hade nödgats på tsarens befallning antaga hetman-titeln; men han lovade att vara Mazepa en trogen tjänare(!) och att till honom föra de rebelliska kosackerna, så snart ett lägligt tillfälle yppade sig.
De zaporoger, som med Konstantin Hordienko följde Karl XII till Bender, gjorde ett särskilt avtal, pacta conventa, med sultanen Achmed III och ställde sig därigenom under turkisk överhöghet. Vid det möte, där detta beslöts, voro närvarande Devlet Girej såsom sultanens representant och seraskiren Izmail pasja. För rästen var det en mycket brokig samling, av zaporoger, karoliner, janitjarer, murzor (tatariska furstar), polacker och rumäner. Karl XII var dock ej närvarande, ty det anstod ej hans kungliga värdighet att intaga den andra hedersplatsen efter sultanens ställföreträdare. Zaporogernas ataman fick rang av pasja med två hästsvansar samt en tvåfärgad fana av siden: på det röda fältet en nymåne av silver och på det vita ett gyllene kors. Dessutom fick han en sibirisk sobelpels. De andra fingo vapen, björnpelsar och skinnmössor. Efteråt dracks det ganska tappert i Benders judekrogar, där sultanens
