händer. Därpå beordrade hans högtsaliga majestät mig genast, att jag skulle förfoga mig dit och stanna där hos honom. Då jag nu kom till honom, fann jag honom mycket svag, och så fort jag inträdde, blev han mycket glad att jag kom till honom, emedan jag kunde tala med honom. Därpå anmodade han mig, att jag skulle stanna hos honom och hava ett vaksamt öga på hans saker och på hans rum, särskilt på hans skrin och på två fjärdingar, som voro fulla med dukater, samt ett par ridväskor, vari alla hans juveler och ett stort antal guldmedaljer lågo. Ridväskorna lågo under hans huvudkudde, men kaggarna med dukaterna i stodo framför hans säng. Han bad mig också, att ingen av hans folk skulle få bära eller taga något i hans rum.»
»Hans systerson Vojnarovskij träffade jag i samma hus apart sittande i ett annat rum. Honom sade jag, att jag hade blivit beordrad att stanna där och giva akt på herr fältherren och på hans saker, vilket likaledes var honom kärt. Två à tre dagar därefter dog herr Mazeppa om natten. Den turk, som ägde huset, skickades genast till den turkiske cadi eller domaren för att underrätta domaren om detta, varpå inom en timme fyra turkar kommo från domaren och togo allt, vad de funno i Vojnarovskijs rum, och buro det in i det rum, där den döde Mazeppa låg, stängde och förseglade dörren, sägande att detta skedde i deras käjsares namn och att deras rättigheter och bruk i landet krävde detta. Därpå satte jag också mitt sigill därpå. Men herr Vojnarovskij blev häröver mycket allarmiert och otålig för att de också förseglade hans saker. Men han måste finna sig häruti, sedan turkarna hade försäkrat honom, att de åter skulle frigiva allt, så snart man fann Mazeppas rätte arvinge.»
»Så fort dagen grydde och Benders portar öppnades, begav jag mig till staden till hans högtsaliga kungliga majestäts läger och rapporterade, att Mazeppa var död och
